Hampans historia

Hampa används oftast som beteckning på fibrer från den yttre delen av stammen på därtill lämpliga varianter av växten Cannabis sativa.

Den är en mycket tålig och snabbväxande ettårig ört med fingrade, tre till nioflikiga blad som förekommer i ett antal varianter med lite olika egenskaper. Hampa är en av de äldsta och mest härdiga kulturväxterna, med en förmåga att växa på näringsfattiga jordar i de flesta klimatzoner, och på höjder upp till 3 000 meter över havet. Den kan i gynnsamma fall bli nio meter hög. I Sverige växer den till omkring två meters höjd. Arten är tvåbyggare och har han- respektive honblommor på olika plantor.


Historik

Hampa har odlats och förädlats åtminstone sedan 4000 år f.Kr., både för fibrernas skull men även för vissa medicinska syften. Drogbruket – det rekreationella, religiösa och mer utvecklande medicinska – uppkom i Indien efter att plantan importerats från Kina, och omnämns som tidigast i religiösa skrifter som daterar sig cirka 1500–2000 år f.Kr. I Europa har hampan historiskt används för fibrernas skull. Den hampa som odlades i Europa i början av 1900-talet saknade, enligt 1912 års upplaga av Nordisk Familjebok, nästan alldeles de narkotiska egenskaper som utmärkte det som då kallades för indisk hampa, det vill säga cannabis


 

Användning

Som kulturväxt har hampan många potentiella användningsområden. Innan syntetmaterial blev tillgängliga var växtens fibrer ofta använda som råmaterial vid tillverkning av rep, säckar och nät. Cellulosainnehållet i hampa är 32 till 38 procent.

Hampasorter som primärt används för sina fibrers skull karaktäriseras av långa stjälkar och klent grenverk. En av dessa högväxande varianter kallas Futura. Efterfrågan på dessa fibrer har de senaste decennierna ökat, bland annat då man tagit fram nya beredningsmetoder, som även gör fibrerna lämpliga för textilindustri. Ur växtens frön kan man utvinna hampfröolja, vilken kan användas vid framställning av matolja,  smörjmedel, tvål, schampo, och som bränsle. Hampa är även intressant som biobränsle i form av briketter och som möjlig snabbväxande råvara i etanolframställning från cellulosa. Hampafibrer hålls fortfarande för att vara starka och tåliga. En av nackdelarna med tågvirke av hampa att hampan är känslig för röta och måste behandlas med tjära. Den kallas då drevgarn. Hampans känslighet gjorde att hampan fick konkurrens av bland annat manilla, som är en helt annan växt även om den ibland kallats för manilahampa (eller manillahampa). Frukten är en liten nöt som kallas hampafrö. Fågelfrö i olika blandningar som köps i dagligvaruhandeln innehåller ofta frön från industrihampa med mindre än 0,2 procent tetrahydrocannabinol (THC).