Hampans historia

Hampa har odlats och förädlats åtminstone sedan 4000 år f.Kr., både för fibrernas skull men även för vissa medicinska syften. Drogbruket – det rekreationella, religiösa och mer utvecklande medicinska – uppkom i Indien efter att plantan importerats från Kina, och omnämns som tidigast i religiösa skrifter som daterar sig cirka 1500–2000 år f.Kr. I Europa har hampan historiskt används för fibrernas skull. Den hampa som odlades i Europa i början av 1900-talet saknade, enligt 1912 års upplaga av Nordisk Familjebok, nästan helt de narkotiska egenskaper som utmärkte det som då kallades för indisk hampa, det vill säga cannabis.

​Växtarten är en mycket tålig och snabbväxande ört som har en förmåga att växa på näringsfattiga jordar i de flesta klimatzoner. Namnet används ofta som beteckning på fibrer från den yttre delen av stammen på kvalificerade varianter av växten Cannabis sativa.

Hampa är en av de äldsta kulturväxterna och kultiverades troligtvis först i centrala Asien för fibrer, mat och kläder från vilket dess användning spreds genom handel och militära invasioner.

Växtarten spreds så småningom till Indien där örten fick en viktig roll i religion såväl som industri. Här uppkom den rekreationella, religiösa och mer medicinskt utvecklade användningen av örten.

Eftersom Hampan erbjuder en mängd potentiella användningsområden har den genom historien använts till bl.a. medicin, livsmedel, textiler, rep, papper, hushållsprodukter och bränsle. Användningen av hampa minskade dels när syntetmaterial blev mer tillgängliga, men också på grund av den kampanj som på 30-talet resulterade i en mer skärpt lagstiftning mot handel och bruk av hampa.

Hampa används oftast som beteckning på fibrer från den yttre delen av stammen på därtill lämpliga varianter av växten Cannabis sativa.

Den är en mycket tålig och snabbväxande ettårig ört med tre till nioflikiga fingrade blad som förekommer i ett antal varianter med lite olika egenskaper. Hampa är en av de äldsta och mest härdiga kulturväxterna, med en förmåga att växa på näringsfattiga jordar i de flesta klimatzoner och på höjder upp till 3 000 meter över havet. Den kan i gynnsamma fall bli nio meter hög, men i Sverige växer den till omkring två meters höjd. Arten är tvåbyggare och har han- respektive honblommor på olika plantor.

Användning

Som kulturväxt har hampan många potentiella användningsområden. Innan syntetmaterial blev tillgängliga var växtens fibrer ofta använda som råmaterial vid tillverkning av rep, säckar och nät. Cellulosainnehållet i hampa är 32 till 38 procent.

Hampasorter som primärt används för sina fibrers skull karaktäriseras av långa stjälkar och klent grenverk. En av dessa högväxande varianter kallas Futura. Efterfrågan på dessa fibrer har de senaste decennierna ökat, bland annat då man tagit fram nya beredningsmetoder, som även gör fibrerna lämpliga för textilindustri.

Ur växtens frön kan man utvinna hampfröolja, vilken kan användas vid framställning av matolja,  smörjmedel, tvål, schampo, och som bränsle. Hampa är även intressant som biobränsle i form av briketter och som möjlig snabbväxande råvara i etanolframställning från cellulosa.

Hampafibrer hålls fortfarande för att vara starka och tåliga. En av nackdelarna med tågvirke av hampa är att hampan är känslig för röta och måste behandlas med tjära. Den kallas då drevgarn. Hampans känslighet gjorde att hampan fick konkurrens av bland annat manilla, som är en helt annan växt även om den ibland kallats för manilahampa (eller manillahampa).

Hampaplantans frukt  är en liten nöt som kallas hampafrö. Fågelfrö i olika blandningar som köps i dagligvaruhandeln innehåller ofta frön från industrihampa med mindre än 0,2 procent tetrahydrocannabinol (THC).

Tillbaka till första sidan

Källor
Abel, Ernest. Marijuana, The First 12,000 Years (Plenum Press, New York 1980)

Conrad, Chris: Hemp: Lifeline to the Future (©1993 Chris Conrad, Los Angeles)

https://sv.wikipedia.org/wiki/Cannabis

https://en.wikipedia.org/wiki/Cannabis_sativa